I väntans tider

Ja att jag befinner mig i väntans tider är ju inget direkt nytt varken för mig eller ni som följer min blogg.

 

Från första början har man ju väntat på dagen D, nu så här i slutet fast jag inte ser fram då mot den födande delen av denna underbara mirakel historia, så finns ju ingen återvändo, bebisen ska ut vare sig jag vill eller inte.

 

Misstolka mig inte fel såklart jag vill bebisen ska komma ut, vi vill ju båda hålla denna fantastiska varelse i vår famn.

Bara det att jag inte ser fram emot smärtan och försöker inte tänka på den utan i stället tänka som så att fan klarar miljontals av kvinnor av att föda en gång och även fler där till så borde jag med klara detta...

 

Så om någon dag går vi in i vecka 38 och när som helst kan vattnet gå och vi kan slutföra den sista biten på vår resa.

 

Maria