Förlossnings berättelse

Vår underbara lilla tös

 

Jag har sagt länge nu att jag skulle ta och berätta om dagen då vår lilla tjej föddes, men det har inte blivit av.

Konstigt nog har man inte så mycket tid på dagarna längre, känns kul faktiskt, då jag gick hemma så länge under min graviditet och på slutet bestod dagarna mest av att sova, äta, surfa och se på tv.

man blir less även på sådant om man gör det för ofta..

 

Jag skrev ju ett inlägg den 10 november att slemproppen hade gått på morgonen, kände inget speciellt under dagen. På kvällen kom mer av slemproppen och jag var uppe och kissade flera gånger då jag skulle gå och lägga mig.

Mamma hade vi sedan i lördags förvarnat då jag gått 6 dagar över tiden, så hon sov redan hos oss, för att kunna ta hand om vår hund om vi skulle behöva åka in.

 

Sista gången jag var upp och kissade så forsade det bara i toaletten och jag vet jag tänkte, nä det där kan inte vara kiss, det måste ha varit vattnet som gått.

När jag dock tittade i toaletten, för dom säger ju att man ska inspektera fostervattnets färg, så var det grönt, precis som alger.

Tiden var då runt 23.40

 

Och då kom oron, väckte älsklingen och mamma, rådfrågade dom och ringde sedan förlossningen som sa att vi skulle komma in direkt.

Så älsklingen ringde sin pappa som skulle skjutsa oss och vi packade och gjorde i ordning.

Jag blev nog lite chockad för jag började både skaka och gråta...

 

I bilen på väg till Borås, en resa på 4,5mil (tror jag) så kom det rejält med fostervatten och värkarna började göra rejält ont, då kändes allt så tydligt, nu så här efteråt så känns det mesta av förlossningen luddig.

Jag tror jag gick in i min egna lilla bubbla...

Ett tips jag vill ge er är att dels lägga fram viktiga saker på köksbordet, är dom inte nedpackade sedan innan så glöms dom i stressen bort.

Dessutom är det bra att ha ett underlägg i bilen att sitta på, jag tog ett engångs skötunderlägg, men man kan ju också ta sådana man lägger i sängen till bebis/barn så att det inte ska gå igenom om dom kissar.

 

När vi väl var inne på förlossningen runt 24.10 så var mina byxor helt genom blöta.

 

Vi fick komma till ett undersökningsrum, där dom kollade bebisens hjärtljus, undersökte mig vaginalt och tog mitt blodtryck.

Det visade sig att jag bara var öppen 1 cm, men eftersom fostervattnet var grönt så fick vi stanna kvar, har i efterhand fått veta att hon både kissat och bajsat i det och att sådant tyder på syrebrist.

 

I alla fall så fick vi blir inrullade på ett förlossningsrum, värkarna gjorde enligt mig super ont.

Jag ska så bra som möjligt återberätta min upplevelse från detta skedet, för mitt minne känns lite luddigt här ifrån och fram till hon föddes.

I alla fall fick jag epidural tidigt på grund av mitt höga BMI (enligt dom) 2 gånger stack hon mig utan att lyckas, tydligen var jag alldeles för trång i koterna i ryggen.

Den tredje gången AJ AJ AJ satte hon den högre upp och lyckades, när den sedan tog så släppte de onda i värkarna rätt så mycket, hade vid den tidpunkten redan fått lustgas då jag klagade på att värkarna gjorde så ont.

 

Efter att dom bråkat med bältet som visade bebisens hjärtljud och kurva så valde dom att sätta en sond på bebisens huvud, vilket gjorde att dom fick gå in vaginalt igen, inte direkt trevlig upplevelse.

 

Sedan följde flera timmar av värkarbete, personal löste av varandra.

Jag fick rätt tidigt veta att jag inte fick dricka något, vilket gav en varningsklocka redan då, om något skulle hända akut ville dom vara förberedda.

Efteråt men även under värkarbetet fick jag reda på att dom inte var riktigt nöjda med bebisens kurva.

Dom satte in värkstimulerande dropp, men inget hände direkt.

Klockan 8.40 var jag bara öppen 3,5 cm efter nästan 9 timmars värkarbete.

Då kom beslutet, snabbt som bara den.

Att nu måste hon ut, det kommer att bli ett akut kejsarsnitt för dig, då var klockan 9.00

 

Då kom läkare in, narkossköterska och en massa folk.

Älsklingen skulle byta om, jag skulle få kateter insatt om poff så var jag uppe i operationsrummet.

Eftersom jag redan fått epidural så kunde dom fylla på den dosen och jag skulle få vara vaken, annars brukar man bli sövd vid akut snitt.

 

Kände mig inte orolig och nervös, vi hade ju pratat att sådant här kan inträffa då vi gick föräldrar utbildningen och vi hade fått bra information.

 

Jag fick operationsstrumpor på, blodtrycket kollades hela tiden, jag hade två narkosläkare på var sin sida om mig, jag rakades, tvättades och det kändes som hela rummet myllrade av mäniskor.

 

Det kändes lite obehagligt då dom ryckte och slet i magen, jag såg ju inget då jag hade ett grönt tyg uppspänt framför mig.

Och VIPS var hon ute och född, jag fick reda på att det var en flicka, men eftersom hon inte skrek sprang dom ut med henne och Daniel fick följa med.
När vi sedan åkte hem från BB berättade dom att fosterhinnorna var gröna, vilket tydligen ska tyda på att hon legat i det där bajsvattnet ett tag, vilket kändes obehagligt att få reda på, det kunde ju ha gått precis hur som helst.
Nu gick ju allt i slut ändan bra vilket vi är överlyckliga över!!!

 

Eftersom hon svalt lite fostervatten fick dom suga henne, sedan kom dom tillbaka och lade henne upp vid min hals, något som jag knappt kommer ihåg.

vet att jag skakade som ett asplöv (säkert av stress och chock)

Sedan försvann dom igen och Daniel också och mig började dom sy ihop efter moderkakan också tagits ut och jag sugits ren på blod på insidan. Det tog runt 30 minuter då det är tre lager dom ska sy igenom, stygnen sätts på insidan av snittet som gjordes nere i bikinilinjen.

 

Sedan kom jag upp på uppvaket där jag kontrollerades nog, blodtryck och urin, även stick i fingret.

Där fick jag sedan börja drick så smått vilket var underbart då jag var som en öken i mun och hals.

Sedan kom Daniel dit med lillan, så nu fick jag en chans att se henne bättre.

Hon lades naken på mitt bröst och började så småningom suga. Efter 3 timmar där fick vi komma till BB avdelningen där vi fick ett eget rum.

Prover togs och andra täta koller gjordes.

På eftermiddagen tog dom katetern och jag skulle upp och försöka gå samt kissa.

Vilket jag upplevde som väldigt jobbigt, gjorde extremt ont i snittet och var svårt att sträcka på sig.

 

Men jag klarade det, fick smörgås , ingen mamma pappa bricka dock, då det var Daniel som hade fått den och blivit firad då jag låg på operations bordet.

 

Sedan fick vi kvällsmat och kvällsfika.

Daniel sov så klart över och fick hjälpa mig upp för att kissa och stötta mig med lillan.

 

Mer om tiden på BB och hur jag upplevde den kommer i ett senare inlägg..

 

Maria