Alla förvarnade mig när jag var gravid och efter vår underbara dotter fötts att ta vara på tiden den går alldelens för snabbt.
Det tyckte jag inte i början, men poff nu har känslan infunnit sig, det känns som man inte riktigt hinner med i svängarna, varenda vecka upptäcks och händer något nytt och vår lilla flicka har ju börjat bli riktigt stor, jag menar den 11 april så är hon redan 5 månader.
Dessutom glömmer man mycket, själva graviditeten, födseln och den första tiden / månaderna hemma känns det som jag har bara vaga minnen från, vilken givetvis är trist.
Det var ju lite speciellt den första tiden, jag kunde ligga i timmar och bara titta på vårt lilla pyre, andas in hennes goda lukt. Jag gör givetvis fortfarande det, men hon är ju inte så där liten längre, det är kanske det man saknar.
Dock är det ju kul att hon äntligen är mer med, man får en respons tillbaka då man pratar, skojar och leker med henne...
Första ultraljudet som togs den 22 april 2013,
snart gått ett år.
Du såg ut som en liten fågelunge.
Det andra ultraljudet, där hade du vuxit rätt mycket och man förstod bättre att det faktiskt låg en lite individ där inne.
Den 11 november 2013 kom du äntligen till världen.
Det var kärlek vid första ögonkastet från oss båda, från den dagen är hon vårt allt.
Du var så liten, men enda så stor.
Nu har hon hunnit bli så här stor och hon är en egen liten person, med mycket vilja, bra röst resurser och världens underbaraste leende och skratt som värmer våra hjärtan.
Daniella vi är så lyckliga att du kom in i vårt liv!
Mamma och Pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar