Aj aj aj om jag tyckte jag gick och bet ihop på jobbet en månad innan sjukskrivningen så är det inget emot den smärta jag har nu när jag väl är hemma, det har som bara blivit värre och värre.
Fast jag är rädd om mig, försöker att inte gå för mycket och anstränga mig så har jag nätter då smärtan tar över, det blir svårt att hitta en skön position i sängen och det resulterar i för lite sömn och att jag vaknar direkt på morgonen med smärta, utan att ha ansträngt mig ett dugg.
Ja jag sover med kudde mellan benen, gör övningar och har bälte från sjukgymnasten som inte sitter skönt och klämmer på magen och längst upp på mina feta ben då det ska sitta så långt ner, så det bältet använder jag ärtan aldrig, går ju inte att sitta skönt ner då det väl är på. Är man ute och går är det väl okej!
Har läst rätt mycket på nätet om foglossning och där rekommenderar man TENS eller akupunktur så det kanske jag borde testa. Har en värmedyna också, men den är ju inte med mig här i stugan.
Min lärare Ulla som jag hade då jag läste till undersköterska, skrev igår på min FB att det troligtvis är ligamentssmärtan som just nu är som värst hos mig och det konstaterade hon ju på special mödravården då vi var där att det tyvärr dock säkerligen nog bara skulle bli värre för mig framöver.
Det tråkiga är väl att allt detta gör mig så ledsen och lite deprimerad och i sin tur kan jag inte riktigt njuta av min graviditet, något jag har haft problem med även före detta och det har med min historia att göra. Vill ni veta mer om den, läs i början av min blogg.
En graviditet ska vara en dans på rosor, en njutning och glädje av det kommande barnet och visst kan jag väl känna det i mellan åt, men mest har det nog känt jobbigt och konstigt trots att detta barnet är mer än efterlängtat.
När jag blev inskriven på MVC så fick jag en manlig barnmorska och det var jag glad över, han är äldre och har lång erfarenhet, men på grund av att han skulle va ledig en tid fick jag ersättare, sedan en annan tjej som tog prover på mig, mina samtal med mera, helt plötsligt så var det henne jag blev kallad till. Jag frågade innan semestrarna när Olle min barnmorska kom tillbaka och fick då till svar att, ja vi har ju flyttat över dig till mig eftersom vi har sett mer, utan att fråga mig. Hon sa jag fick byta men det kändes så taskigt, men eftersom jag känner att hon är lite virrig, inte riktigt lyssnar och en del annat så känns det i hjärtat som jag vill byta tillbaka, känns bara på något sätt så taskigt, men samtidigt ska ju jag göra det som känns viktigast och rätt för mig.
Så som ni ser är känslorna upp och ner just nu!
Kram
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar