Nu är det snart, nämligen efter den 3 september bara 8 veckor kvar till den planerade nedkomsten, ja om nu bebisen väljer att titta ut då, kan ju hända att den kommer tidigare eller senare...
Idag har jag rensat ut garderoben i bebisens blivande rum och lagt kläderna i olika påsar för att sedan hamna i tvättmaskinen, alla andra saker till barnrummet ligger i en annan påse.
Har gett mig sjutton på att rummet ska målas klart nu denna veckan som kommer, så kan jag lägga det bakom mig och bara njuta av att inreda den efterlängtade bebisens första rum.
Ett orosmoment har legat och gnagt och gjort att jag just nu inte mår så bra.
I korta drag, orkar inte dra hela historien så har läkaren som skrev det sista sjukintyget inte fyllt i allt försäkringskassan vill ha svar på och det skickades tillbaka till honom, men han sket tydligen att fylla i det och efter ytterligare några dagar så skickades en påminnelse ut, allt detta har även jag fått papper på.
Eftersom försäkringskassan kommer att bedöma det dom har om inte ny information kommer in innan den 9 september så är stor risk att jag inte får pengar för dom nästan 2 månader som jag gått hemma.
Sjukskrivningen går ju ut den 3 september och den 4 september så är första dagen på havandeskapspenningen.
Jag gick upp på vårdcentralen och pratade med dom i kassan som hänvisade mig till en sjuksköterska som visade mig till en stol utanför läkarens dörr. Där satt jag i 45 minuter, dom kom hon förbi igen och frågade om han inte visat sig, nä sa jag.
Efter en stund då hon pratat med han igen så kom han ut och sa att jag kan inte fylla i de frågor som dom vill ha svar på för det dom vill ha reda på kan jag inte bedöma, han sa också att han skickat remiss till sjukgymnast som skulle göra en rörelse bedömning. Jag sa att tiden snart går ut och varför hade han inte hört av sig och vad kunde nu en sjukgymnast bedöma i detta fallet med min fog lossning, han var jäkligt nonchalant och otrevlig och jag kände mig ruskigt dåligt bemött och behandlad. Han kunde väl ringt och berättat allt detta så jag visste, nu är det ju inte så mycket tid kvar att försöka hinna fixa något.
Åkte ner till sjukgymnastiken och givetvis var han jag träffat förut och som han skickat remiss till inte där, en arbetsterapeut såg jag mådde inte så bra så hon skrev ett meddelande. Efter det ringde jag mamma och tårarna bara rann, och fortsatte forsa då jag satte mig i bilen.
Tycker jag fått min beskärda del av jobbiga saker under denna graviditet...
Man ska vara helt frisk för att orka kriga, den lilla människan i dagens samhälle har blivit fråntagen sin rätt, det känns som alla bara kan köra över en och gömma sig bakom en fin titel.
Sov som en sopa natten till fredagen och beslutade att skriva ett mail till vårdcentralen i Tranemo, ett till deras chef och sedan till två andra i VG regionen som sitter på höga poster, bara för att upplysa dom vad jag gått igenom. Fick kort där efter samtal från chefen på vårdcentralen som tyckte jag blivit väldigt dåligt bemött, det medicinska kunde hon inte uttala eller lägga sig i då hon inte har den kunskapen. Hon skulle ta tag i detta och prata med ansvarig läkare, och sedan hoppas jag höra av sig till mig.
Ska ta med mig papperna jag har hemma samt berätta allt till sjukgymnasten i morgon så får vi se vad han säger. Jag menar hade läkaren bara frågat mig mer om vad som gör ont på jobb och i det dagliga livet på grund av fog lossningen och ligamenten hade han ju kunna skriva svaret på frågan, det första sjukintyget har dom ju inte påpekat på som skrevs av en annan läkare, den som skrev det sista intyget hade ju fyllt på den förra läkarens intyg samt tagit bort en del han skrivit, det är väl därför försäkringskassan ifrågasätter allt.
Jag vill bara att sjukintyget ska fyllas i korrekt med svar på alla frågor och innan veckan är slut och du den där läkaren kommer jag INTE gå till igen!!
Maria
