Att vara orolig

Ja jag tror absolut inte jag är ensam

ja att vara orolig.

Antar att alla som blir föräldrar och kanske speciellt en del mammor blir extra oroliga när man kommer hem där med sitt lilla knyte.

Hur ska man lära sig tolka alla signaler, vad betyder dom alla?

Sådana tankar och frågor hade jag med, men när man går hemma så lär man sig tyda dom där små signalerna, givetvis blir det lättare ju äldre dom blir för då har man ju själv också fått tid på sig att öva.

Det tror jag kan vara lite svårare för papporna, eftersom dom oftast bara är med sitt barn på kvällarna efter jobbet och på helgerna, ja förutom dom som är hemma med sina barn.

I alla fall så har ju vår tös problem med magen och vi har märkt att hon lugnar ner sig lättare och mår mer harmoniskt om hon får sova på sidan, något jag låter henne göra då jag själv är vaken och kan ha uppsyn.

På kvällarna kan det vara svårt att få henne att somna, dels för att hon måste sova på rygg, men kanske mest för att hon har sina ryckiga rörelser med ben och armar vilket både väcker och stör henne.

Igår kväll åt hon 21.15 och hon var övertrött så jag tänkte nu somnar hon nog. Tog till nästan 22.00 innan hon somnade på mitt bröst, sedan lade jag henne i sängen och vips efter en stund var hon vaken igen. Bara att ta upp henne och försöka söva henne igen, det som skulle bli en tidig kväll för mig, han springa iväg till 22.50 innan jag släckte lampan, kom till ro och somnade.

nattens sömn blev 5½ timme, ungefär vad det brukar ligga på..

En annan sak är att hon har upptäckt sina händer och gärna vill ha dom i munnen. Men hon vill också gärna då hon sover lägga händerna för näsan och ibland munnen eller både och.

Känner dom av då det blir svårt att andas, eller behöver man vara orolig? för än om jag rättar till det (och då ofta stör hennes sömn) så kan hon ju göra om det då jag somnat.

Vad säger ni?

Maria

Alla vill ha sin åsikt om förlossning och smärta

 

 

Många har sagt till mig då dom visste jag var gravid och det började närma sig förlossningen.

Att jag ska berätta sanningen för dig, för det hade jag hoppats att någon gjorde då jag födde barn och inte bara skönmålat det hela...

 

Och så följer en lång berättelse om hur jäkla ont det gjorde, att det kändes som att dö, men att det var värt det hela när barnet väl låg där på magen och då glömde man ofta snabbt bort vad man just gått igenom...

 

Jag vet inte varför en sådan historia skulle få mig att må bättre och göra allt lättare att härda ut, tycker mer sådana historier skrämmer än att göra någon nytta..

 

För att det inte är smärtfritt har jag nog förstått utan att ha fött själv.

Jag menar det säger väl sig själv, då man vet storleken på hålet man har där nere och omkretsen på en bebis huvud, att japp då dom två ska passera varandra så gör det ont och det valet har man ju varit införstådd och tagit då man valt att bli gravid.

 

Sedan tycker vi alla att en graviditet och förlossning är olika, just för att vi inte är stöpta i samma mall.

Vi har olika förutsättningar rent kroppsligt, en del har helt enkelt lättare att föda fram ett barn.

Dessutom har jag fått reda på att jag som har haft svår foglossning avsöndrat något i kroppen som kan göra det lättare för mig att föda, går man dessutom över tiden så mjukas allt upp lättare och det hjälper ju också till.

 

Sedan har vårt psyke en stor del i det hela, hur duktiga är vi på att slappna av? Spänner sig kroppen så jobbar man emot hela förloppet, vilket gör det jobbigare.

 

Hur man hanterar och tål smärta är också en väldigt stor del i det hela och där kan vi ju vara väldigt olika.

Det du tycker gör jäkligt ont, kanske jag inte alls tycker gör ont, eller kan i alla fall härda ut.

 

Men dessa rader vill jag säga att en förlossning är olika för alla och en individuell upplevelse som inte kan föras över på någon annan, alltså berättar du din historia och tankar så är den just din upplevelse och det behöver inte bli det samma för mig..

 

Så sluta skräm alla som föder för första gången och tror ni gör dom en björntjänst genom att berätta hur jäkla ont det gör, näää håll det för er själva och låt mig få uppleva det hela först, så kan jag diskutera det hela med er sedan!

 

Maria

Väntan på dig

(lånad från webben)

 

Ja nu går vi båda och längtar efter dig vårt lilla mirakel, tänker på dagen då vi äntligen får hålla dig i våra armar, pussa på dig och andas in din speciella lukt..

 

Jag tittade in i din garderob idag, längtar efter att få ta fram dom där små kläderna och sätta dom på din kropp.

 

Spännande att vi ska få lära känna en egen liten individ som kommer från oss båda, ett bevis på din mamma och pappas kärlek till varandra och snart får vi dela med oss av den kärleken till dig vårt lilla mirakel...

 

Så gör dig redo och kom ut till oss

för vi håller på att längta ihjäl oss nu!!

 

Din mamma och pappa



Dagens besök hos barnmorskan

Inte så mycket att berätta, dom senaste besöken hos barnmorskan sett likadana ut.

 

Blodtrycket var bra, hjärtljuden på bebisen hade bra frekvens, ultraljudet visade att bebisen fortfarande ligger med huvudet nedåt, men att det inte är fixerat...

 

 

Jag har en vit rätt stor fläck runt min navel och det trodde han berodde på dålig cirkulation eftersom huden spänt ut sig så.

Märkte dock idag då vi tog en längre promenad på kvällen att fingrarna svullnade rejält och att jag fick vita fläckar på dom, bästa att ha koll på pumpen sin lite, men jag tror nog inte att jag behöver oroa mig..

 

Maria

Fy sjutton vilken natt

(Bild lånad från webben)

 

Vaknade 01.10 i natt av en otäck dröm, ni vet en sådan där verklig som känns som den nästan inträffat.

Jag drömde att någon var och smög i huset och vi fick fly nakna genom sovrumsdörren då vi var rädd att bli skadade...

Dessutom mådde jag illa, hade sura uppstötningar och en bebis som sparkade hej vilt i magen...

Jag låg väl en stund och vände och vred på mig men gav upp.

Så jag steg helt enkelt upp, tog med mig paddan och gick ut i vardagsrummet och satte mig.

Drack mängder med kolsyrat vatten för att få rapa och tryckte i mig lite skonsam godkänd medicin för magen...

 

Klockan var inte förrän 03.55 då jag bestämde mig att jag nog var tillräckligt trött för att kunna gå till sängen och somna om.

 

Vaknade 07.30, eftersom älsklingen har sin sovmorgon på söndagar var det bara att kliva upp och gå ut med hunden.

var rätt sliten efter endast 5 timmars sömn och har mått sådär under dagen, problem med magen som på natten och endast drygt 1 timmes sömn under dagen...

Hoppas på bättre sömn i natt!!

 

I morgon ett besök hos frissan och inköp av ny färg till barret så man är snygg då bebisen tittar ut !

 

Det har föresten varit väldigt livligt i magen sedan i natt och under dagen, rejäla duttar i mellan åt, antar det börjar vara trångt nu.

Helt okej om du vill titta ut nu lilla bebis!

 

Maria

 

 



Jag har varit lite dålig på att skriva

Jag har varit lite slarvig med att skriva, i torsdags var jag ju faktiskt hos barnmorskan på besök, har sedan bebisen låg i säte och sedan rört sig rätt mycket fått gå på kontroller 1 gång i veckan.

Blodtrycket var fortsatt bra, bebisens hjärtljud lät precis som dom skulle och med ett snabbt ultraljud för att fastställa va huvudet låg, så kunde vi se att det låg fortsatt nedåt, vilket känns tryggt.

 

Än är nog inte bebisen fixerad, men jag tycker magen har åkt lite mer nedåt, samt att den blivit mer toppig eller rund, fortfarande spänd som en kanonkula...

 

Jag passade på att låna hem en TENS apparat att använda i öppningsfasen som hjälp mot smärtan.

Dessutom hämtade jag ut bilbarnstolen som vi skulle låna, så nu är det upp till älsklingen att klara av den tekniska biten och montera fast den i bilen.

 

Maria

Att befinna sig i ett ingemansland

(Text och bild lånad från webben)

 

Just nu känns det som jag befinner mig i ett ständigt vakuum eller med bättre ord: Ingemansland

 

Jag bara går här hemma och trampar och väntar, det blir inte att jag tar mig för något, tankarna flyger både till höger och vänster.

 

Vissa delar av mig längtar till förlossningen för att då äntligen få träffa vårt mirakel.

Vissa delar av mig, de som sitter med förlossnings skräcken, slår bakut och vill inte att dagen ska komma, just bara för det.

 

Samtidigt visste jag innan baksidan på det hela som dom som fött förut säger är värt alla smärta i värden då väl ditt lilla knyte ligger där på brösten.

Japp så är det säkert, lätt för er att säga som redan varit med, svårare för mig som föder första gången att ta in.

 

Nu finns ju ingen återvändo och visst kommer det säkert gå lika bra för mig som alla andra som klarat av samma sak, ändå är jag rädd innerst inne för risken att något ska hända barnet eller mig något och det är ju faktiskt rätt normalt att känna så kan tänka mig att de flesta nyblivna mammor brottas med dom tankarna..

 

En vän sa åt mig att njuta det sista av graviditeten, att jag kommer säkert sakna magen och känslan av att vara gravid.

Kanske är det så för vissa eller kanske till och med för dom flesta, dock har jag inte njutit på samma sätt av att vara gravid, då jag mest gått runt och varit rädd, att min lycka skulle grusas och något skulle hända.

 

Nu försöker jag mata demonerna med positiva tankar, att fan det här ska vi fixa.

Min BM säger jag har visat jäklar anamma och jag får väl ta fram den där tjuriga Norrlänningen inom mig...

 

Vi ses snart vårt älskade barn!

 

Maria

I väntans tider

Ja att jag befinner mig i väntans tider är ju inget direkt nytt varken för mig eller ni som följer min blogg.

 

Från första början har man ju väntat på dagen D, nu så här i slutet fast jag inte ser fram då mot den födande delen av denna underbara mirakel historia, så finns ju ingen återvändo, bebisen ska ut vare sig jag vill eller inte.

 

Misstolka mig inte fel såklart jag vill bebisen ska komma ut, vi vill ju båda hålla denna fantastiska varelse i vår famn.

Bara det att jag inte ser fram emot smärtan och försöker inte tänka på den utan i stället tänka som så att fan klarar miljontals av kvinnor av att föda en gång och även fler där till så borde jag med klara detta...

 

Så om någon dag går vi in i vecka 38 och när som helst kan vattnet gå och vi kan slutföra den sista biten på vår resa.

 

Maria

Förvärkar från ##%%&%#"/&%

(Bild lånad från webben)

Jag vill ju inte svära för mycket i bloggen så symbolerna får utrycka vad jag kände där på fredagskvällen, men mest jobbigt var det under natten.

Då jag under 4 timmar, var vaken en gång i timmen på grund av troligtvis förvärkar, har känt av dom förut, men då har det mest känt som att magen krampar och blir hård.

Denna gången gjorde det rejält ont, min första tanke var att det kanske kunde vara vanliga värkar, för jag tänkte för mig själv att är detta förvärkar vill jag inte vara med om "The real thing"

 

Jag började känna redan under kvällens ljusparty att magen drog ihop sig flera gånger.

Allt berodde nog på allt gående i Ullared, jag menar jag har ju redan besvär sedan tidigare och nu är jag större dessutom....

 

Jag var helt slut under lördagen, så det var skönt med sovmorgon och bara gå här hemma och små pyssla i sin egen takt.

 

Jag passade på att sätta ihop skötbordet vi köpt i Ullared, samt tvätta upp alla kläder, sängkläder m.m. som vi också inhandlat på samma ställe.

 

Maria

Detta har hänt!

Bild lånad från webben

 

När man tänker tillbaka till när man befann sig i början av graviditeten, är det svårt att förstå när man trampade runt i 3 månaden och tyckte allt gick så långsamt och var så långt borta, att man nu skulle befinna sig nära slutet.

Någonstans på vägen sa det bara svisch...

 

Jag har en liknande silver bola som den på bilden här ovan, fick den av mamma för någon vecka sedan då vi var i Gislaved, men på min är det två frostade fötter, väldigt fin...

 

Skulle tvätta upp alla barnkläder för några dagar sedan och medans jag håller på att fylla tvättmedel, ringer mamma på mobilen. Jag var just på gång att öppna flaskan med parfymfritt mjukmedel och tänkte att jag fixar detta ändå med en hand, joo eller hur?

Det dumma beslutet resulterade i att när jag öppnade korken, höll jag på att tappa flaskan och pressade den i stället hårt mot kroppen vilket resulterade i att delar av mig fick bada i mjukmedel.

Precis en sådan sak som ett gravid humör tycker om...

Ha ha ha ha ha

 

I fredags var vi och hämtade hem barnvagnen, gud vad fin den är.

TACK så mycket till min mamma och Daniels föräldrar som har gett oss den.

 

Idag var jag på marknad och hittade en rätt stor, röd axelremsväska, med vissa delar i fusk mocka och med en stor strass dödskalle på.

Bestämde direkt att den får bli bebisens skötväska, då det gick utmärkt att spänna fast på handtaget på vagnen. Den kommer rymma det vi behöver, måste bara köpa ett skötunderlägg att ha i den.

 

I morgon ska vi på första gången på föräldrar utbildning, börjar dock en knepig tid 16.00 - 18.00 vilket gör att älsklingen måste gå tidigare från jobbet.

Känns kul att få träffa fler blivande föräldrar, då i alla fall jag inte känner så många här där vi bor och vi dessutom får vårt första barn vid 40-års ålder.

 

Maria



Gravid i vecka 32

 

 

Ja hur står det till med mig och magen nu då?

Det börjar vara tungt, det trycker och man får den där känslan av att allt är ansträngade och att det är svårt i mellan åt att andas, dessutom får maten inte plats på samma sätt, vilket resulterar i sura uppstötningar och i mellan åt att jag får upp mat i munnen, vilket är mindre trevligt.

Smärtorna i ligament och fogar har bara blivit värre, känns direkt när jag stiger upp på morgonen redan innan jag hunnit på morgon promenad med hunden.

Dessutom sover jag väldigt dåligt, vilket resulterar i att man inte har så mycket energi, ändå försöker jag röra på mig och inte bli liggande, pyssla lite i huset m.m.

 

 

Barnet

De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.

Vikt 2 kg.

Mamma

Magen tar mycket plats och dina lungor, urinblåsa och magsäck har det trångt därinne. Det är inte ovanligt att man drabbas av trög mage eller förstoppning under senare delen av graviditeten. Orsakerna kan vara flera, bland annat hormonet progesteron som hämmar tarmrörelserna, att man inte kan röra sig lika mycket som vanligt eller att livmodern trycker på tarmarna En annan bidragande orsak till trög mage är järntabletter som många tar under sin graviditet. Drick mycket, ät fibrer och rör på dig så mycket du orkar.

Kroppen börjar förbereda sig för förlossning och du kan känna lättare förvärkar som mensvärk ungefär. Det kan också läcka mjölk ur brösten. Har du anmält dig till en förlossningskurs? Fråga barnmorskan. Hon kan informera dig om var, när och hur.

 

http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Graviditetskalender/Veckor/Gravid-vecka-32/ 

 

 

Maria

Strul med sjukintyg och lite annat

Nu är det snart, nämligen efter den 3 september bara 8 veckor kvar till den planerade nedkomsten, ja om nu bebisen väljer att titta ut då, kan ju hända att den kommer tidigare eller senare...

 

Idag har jag rensat ut garderoben i bebisens blivande rum och lagt kläderna i olika påsar för att sedan hamna i tvättmaskinen, alla andra saker till barnrummet ligger i en annan påse.

Har gett mig sjutton på att rummet ska målas klart nu denna veckan som kommer, så kan jag lägga det bakom mig och bara njuta av att inreda den efterlängtade bebisens första rum.

 

Ett orosmoment har legat och gnagt och gjort att jag just nu inte mår så bra.

I korta drag, orkar inte dra hela historien så har läkaren som skrev det sista sjukintyget inte fyllt i allt försäkringskassan vill ha svar på och det skickades tillbaka till honom, men han sket tydligen att fylla i det och efter ytterligare några dagar så skickades en påminnelse ut, allt detta har även jag fått papper på.

Eftersom försäkringskassan kommer att bedöma det dom har om inte ny information kommer in innan den 9 september så är stor risk att jag inte får pengar för dom nästan 2 månader som jag gått hemma.

Sjukskrivningen går ju ut den 3 september och den 4 september så är första dagen på havandeskapspenningen.

 

Jag gick upp på vårdcentralen och pratade med dom i kassan som hänvisade mig till en sjuksköterska som visade mig till en stol utanför läkarens dörr. Där satt jag i 45 minuter, dom kom hon förbi igen och frågade om han inte visat sig, nä sa jag.

Efter en stund då hon pratat med han igen så kom han ut och sa att jag kan inte fylla i de frågor som dom vill ha svar på för det dom vill ha reda på kan jag inte bedöma, han sa också att han skickat remiss till sjukgymnast som skulle göra en rörelse bedömning. Jag sa att tiden snart går ut och varför hade han inte hört av sig och vad kunde nu en sjukgymnast bedöma i detta fallet med min fog lossning, han var jäkligt nonchalant och otrevlig och jag kände mig ruskigt dåligt bemött och behandlad. Han kunde väl ringt och berättat allt detta så jag visste, nu är det ju inte så mycket tid kvar att försöka hinna fixa något.

 

Åkte ner till sjukgymnastiken och givetvis var han jag träffat förut och som han skickat remiss till inte där, en arbetsterapeut såg jag mådde inte så bra så hon skrev ett meddelande. Efter det ringde jag mamma och tårarna bara rann, och fortsatte forsa då jag satte mig i bilen.

Tycker jag fått min beskärda del av jobbiga saker under denna graviditet...

Man ska vara helt frisk för att orka kriga, den lilla människan i dagens samhälle har blivit fråntagen sin rätt, det känns som alla bara kan köra över en och gömma sig bakom en fin titel.

 

Sov som en sopa natten till fredagen och beslutade att skriva ett mail till vårdcentralen i Tranemo, ett till deras chef och sedan till två andra i VG regionen som sitter på höga poster, bara för att upplysa dom vad jag gått igenom. Fick kort där efter samtal från chefen på vårdcentralen som tyckte jag blivit väldigt dåligt bemött, det medicinska kunde hon inte uttala eller lägga sig i då hon inte har den kunskapen. Hon skulle ta tag i detta och prata med ansvarig läkare, och sedan hoppas jag höra av sig till mig.

Ska ta med mig papperna jag har hemma samt berätta allt till sjukgymnasten i morgon så får vi se vad han säger. Jag menar hade läkaren bara frågat mig mer om vad som gör ont på jobb och i det dagliga livet på grund av fog lossningen och ligamenten hade han ju kunna skriva svaret på frågan, det första sjukintyget har dom ju inte påpekat på som skrevs av en annan läkare, den som skrev det sista intyget hade ju fyllt på den förra läkarens intyg samt tagit bort en del han skrivit, det är väl därför försäkringskassan ifrågasätter allt.

 

Jag vill bara att sjukintyget ska fyllas i korrekt med svar på alla frågor och innan veckan är slut och du den där läkaren kommer jag INTE gå till igen!!

 

Maria

Känner mig lite så där just nu.

Bild lånad från webben:

http://www.google.com/imgres?sa=X&hl=sv&rlz=1I7ADSA_sv&biw=1366&bih=599&tbm=isch&tbnid=jrtcnH5PIJON-M:&imgrefurl=http://uasho.blogspot.com/2011_09_01_archive.html&docid=xnDWCdPQRaWHDM&imgurl=https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtPFlfpI9w64jmxG1v9jLnoxkJvImaKK6j_yNgNTXLrHf1X4ZI1sQNSvbuHLr4KM3eFJdkr27YQMIerIz5dXKg157QmHwx9XLoxNuvBgmLyu-bTIHMmNaJjP-Nsk7-zuUWLdwQoZH1la8/s400/tumblr_lexm6iQd7J1qf6siwo1_500.jpg&w=500&h=333&ei=mbgLUs2DOerS4QTNpoHQDg&zoom=1&ved=1t:3588,r:35,s:0,i:194&iact=rc&page=3&tbnh=181&tbnw=217&start=31&ndsp=20&tx=137&ty=66

 

 

Det är väl rätt naturligt att humöret, känslor och ork går upp och ner under graviditeten.

Just nu är jag väl inne i en dipp, haft mycket ont, bebisen har stundtals sparkat som bara den där inne. Dessutom har jag sedan 1½ vecka jäkliga besvär med vänster fot, så till den grad att det mol och sprängvärker hela dagarna och jag har svårt att stödja på den, är dessutom väldigt öm uppe på foten, känns som blodkärlen spränger.

Läkarna gör ingenting, högläge, använda kryckor vid behov, kyla och använda förband samt stödstrumpor löd domen efter måndagens telefonsamtal med läkaren.

 

Känner att det varit mycket och att jag blivit tyngre, och att det mesta nu är mer jobbigt att röra sig, andningen, det pressar och känns trångt där inne och ändå är jag bara i 7 månaden.

 

Känner mig på sådant där humör ni vet då man bara vill vara ifred...

 

I morgon är det i alla falla dags för ett besök hos barnmorskan, det är väl mätning, kanske prover samt lyssna på barnets hjärta...

 

 

Maria

Idag in i vecka 28

 

 

Idag går jag in i vecka 28 i graviditeten, 7 månader har gått och det är inte så länge kvar nu innan vi har vårt lilla knyte här hos oss. Födseln är beräknad till 3 november, men som alla vet kan barnet komma tidigare samt att man kan gå över tiden 1-3 veckor.

 

VECKA 28

 

Barnet

 

Nu har barnet stora chanser att överleva om det skulle komma. Barnet har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna.

Barnet kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta barn brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen fast en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet när det är ca 1 månad kvar till förlossningen. Hjärnan börjar forma de olika vecken. Hittills har den varit ganska slät.

Vikt 1 200 gram.

 

 

Mamman

 

Nu börjar tredje trimestern, den sista tredjedelen av graviditeten. Brösten kan börja läcka mjölk. Du kan ha ökat åtta till elva kilo eller mer. En del kvinnor kan känna sig  stora och tunga och ha svårt att röra sig obehindrat. Känsloyttringar och reaktioner kan åter bli starka som i första trimestern.

 

http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Graviditetskalender/Veckor/Gravid-vecka-28/ 

 

Maria 

Foglossning och ligamentssmärtan är inte att leka med

Aj aj aj om jag tyckte jag gick och bet ihop på jobbet en månad innan sjukskrivningen så är det inget emot den smärta jag har nu när jag väl är hemma, det har som bara blivit värre och värre.

Fast jag är rädd om mig, försöker att inte gå för mycket och anstränga mig så har jag nätter då smärtan tar över, det blir svårt att hitta en skön position i sängen och det resulterar i för lite sömn och att jag vaknar direkt på morgonen med smärta, utan att ha ansträngt mig ett dugg.

Ja jag sover med kudde mellan benen, gör övningar och har bälte från sjukgymnasten som inte sitter skönt och klämmer på magen och längst upp på mina feta ben då det ska sitta så långt ner, så det bältet använder jag ärtan aldrig, går ju inte att sitta skönt ner då det väl är på. Är man ute och går är det väl okej!

Har läst rätt mycket på nätet om foglossning och där rekommenderar man TENS eller akupunktur så det kanske jag borde testa. Har en värmedyna också, men den är ju inte med mig här i stugan.

Min lärare Ulla som jag hade då jag läste till undersköterska, skrev igår på min FB att det troligtvis är ligamentssmärtan som just nu är som värst hos mig och det konstaterade hon ju på special mödravården då vi var där att det tyvärr dock säkerligen nog bara skulle bli värre för mig framöver.

Det tråkiga är väl att allt detta gör mig så ledsen och lite deprimerad och i sin tur kan jag inte riktigt njuta av min graviditet, något jag har haft problem med även före detta och det har med min historia att göra. Vill ni veta mer om den, läs i början av min blogg.

En graviditet ska vara en dans på rosor, en njutning och glädje av det kommande barnet och visst kan jag väl känna det i mellan åt, men mest har det nog känt jobbigt och konstigt trots att detta barnet är mer än efterlängtat.

När jag blev inskriven på MVC så fick jag en manlig barnmorska och det var jag glad över, han är äldre och har lång erfarenhet, men på grund av att han skulle va ledig en tid fick jag ersättare, sedan en annan tjej som tog prover på mig, mina samtal med mera, helt plötsligt så var det henne jag blev kallad till. Jag frågade innan semestrarna när Olle min barnmorska kom tillbaka och fick då till svar att, ja vi har ju flyttat över dig till mig eftersom vi har sett mer, utan att fråga mig. Hon sa jag fick byta men det kändes så taskigt, men eftersom jag känner att hon är lite virrig, inte riktigt lyssnar och en del annat så känns det i hjärtat som jag vill byta tillbaka, känns bara på något sätt så taskigt, men samtidigt ska ju jag göra det som känns viktigast och rätt för mig.

Så som ni ser är känslorna upp och ner just nu!

Kram

Maria

In i vecka 18

(bilden är lånad från webben)

 

Hej alla!!

Inget speciellt att rapportera, har fortfarande ont i rygg och höfter.

Det sliter och gör ont i skinnet på magen och jag har jäkligt ont i naveln då jag hostar och nyser, sliter som från insidan...

På onsdag ska jag äntligen till sjukgymnasten för att få bälte och övningar!

 

Barnet

 

Barnet är känsligt för ljus, det kan göra olika grimaser, vinka och reagerar på ljud och buffar.

Nu befinner sig hjärnan i ett händelserikt utvecklingsstadium.

Vikt 220 gram.

 

 

Mamman

 

Du kan ha ökat mellan ungefär tre och sex kilo vid det här laget. Det är helt normalt och du kommer att gå upp ännu mer. Det kan kännas konstigt om du är van vid en konstant vikt men viktökning är ett tecken på att allt är som det ska. Bli inte orolig om du tycker att du går upp för lite. En del kvinnor behöver inte gå upp så mycket i vikt för att graviditeten ska utvecklas normalt. Diskutera med din barnmorska.

 

http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Graviditetskalender/Veckor/Gravid-vecka-18/

 

 

 

Ja direkt mycket i vikt kan jag ju inte påstå att jag gått upp och jag hoppas jag slipper vara orolig, väger ju en hel del från början så det borde ju vara bra för kroppen att jag inte ökat för mycket.

Sist jag vägde mig hade jag väl gått upp ca: 1,5 kilo

 

Vad säger ni som själv varit gravida, hur var det för er???

 

Maria

In i vecka 15

 

 

 

Det har inte hänt så många förändringar, det jag kan känna nu är väl att magen börjar växa lite och att det märks på kläderna.

När vi var hos mamma i helgen, passade jag på att köpa ett linne och ett par tights på mamma avdelningen på H&M för att slippa linningar på byxor som skär in i magen och känns obekväma.

 

Ska köpa några fler men tror jag väntar tills jag ska till ULLARED för att se vad dom har för utbud där...

 

I morgon ska jag till barnmorskan och få svar på lite prover och annat klockan 13.00

 

Gravid i vecka 15

 

Barnet

 

Fostret kan suga på fingrarna. Huden är fortfarande mycket tunn. Barnet börjar lagra kalcium för att utveckla skelettet. Fostret har i princip formats färdigt. Även ansiktet är klart och tydligt, men öronen utvecklas fortfarande lite. Barnet kan hicka. Om du känner fosterrörelser nu kan det kännas som regelbundna tickningar i magen som pågår i några minuter.

 

Mamman

 

Eftersom fostret lagrar kalcium kan du under den här perioden bli sugen på mjölk. Drick gärna mjölk både nu och senare. Hjärtkapaciteten ökar för att klara syretillförseln till både dig och fostret. Fram till och med vecka 32 kommer hjärtats kapacitet att öka med 30 - 50 procent. De flesta har nu vuxit så mycket att kläderna börjar bli för trånga. De flesta kvinnor pendlar under den här tiden av känslor mellan lycka och förtvivlan. Reaktionerna kan vara häftiga, ungefär som tonårstidens humörsvängningar. Tankar och fantasier om barnet är vanliga. Många drömmer mycket nattetid och minns ofta drömmarna bättre än annars. Det är inte ovanligt att man blir mer skrockfull än vanligt och känner behov av att besvärja och gardera sig för att något går galet.

 

http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Graviditetskalender/Veckor/Gravid-vecka-15/

 

Maria

 



In i vecka 14

Status läge: Tröttheten är inte lika hemsk som förut, inte heller illamåendet så jag hoppas det börjar gå åt rätt håll.

Trots att jag i mellan åt inte äter direkt hälsosamt (och då menar jag godis, chips och kakor) så har jag peppar peppar inte ökat i vikt, ställde mig på vågen i morse så här 3 mån och 2 veckor in i graviditeten och jag vägde 96,2.

 

 Vad har mer hänt?

Jo jag har shoppat typ 3 plagg till bebisen, kunde helt enkelt inte låta bli..

 

 

 

 

Barnet

 

Fostrets kroppsdelar är nu så tydliga att man till och med kan se vilket kön det har.

Fostret rör på sig i fostervattnet.

 

 

Mamman

 

Den trötthet du känt i början av graviditeten kan börja avta och du börjar känna dig piggare igen. Huden på magen tänjs ut. Hos många gravida kan en mörk strimma, kallad Linea nigra, synas mitt på magen. Den beror antagligen på hormonella förändringar och brukar oftast blekna bort när barnet är fött för att försvinna helt efter något år. Undvik att sola under graviditeten eftersom det är lätt att få pigmentfläckar.

Bröstvårtorna och området runtomkring bröstvårtorna kan bli mörkare. Din livmoder är nu ungefär lika stor som en grapefrukt. Är det andra eller tredje graviditeten kan du uppleva att magen är större än första gången. Uppdatera din familj hela tiden om hur du känner dig så de kan stötta och hjälpa dig.

 

 

http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Graviditetskalender/Veckor/Gravid-vecka-14/

 

 

Maria

 

 

Jobbig tid

Bild lånad från: http://www.wallpaperfo.com/thumbnails/detail/20120428/flowers%20baby%20people%201280x1024%20wallpaper_www.wallpaperfo.com_4.jpg

 

 

Ja dom första 12 veckorna i en graviditet är nog inte lätt för nästan någon, förutom min mamma som bara har positiva tillbaka blickar på sin graviditet och aldrig mått så bra.

 

För en orolig själ som jag själv som dessutom längtat så länge på detta barn tycker den här tiden är jätte jobbig, än om jag för mig själv och barnets skulle försöker sätta mitt välmående först, att lyssna på vad kroppen säger.

 

Men så finns den där gnagande oron att något kan gå fel och för att skydda mig själv så vågar jag inte riktigt njuta och se fram emot detta barnet om det nu skulle hända något, för jag vet hur nedbruten det skulle göra mig och då går jag i försvars ställning mot mig själv..

 

Så klart försöker jag tänka positiva tankar, men jag är dock realist och vissa saker kan man inte styra över, sker det så sker det och ofta av en anledning...

 

För massa år sedan då jag levde i ett annat förhållande och också försökte få barn blev jag helt besatt av tanken att bli gravid och få barn och med det i ryggsäcken kan jag förstå att jag håller mig själv tillbaka...

 

Bara dom magiska 12 veckorna har gått så kanske jag kan slappna av, än om nu saker givetvis kan hända när som helst i en graviditet....

 

Detta är ju ett mirakel och inom mig bubblar det, kanske börjar jag förstå det nu att det jag aldrig trodde skulle få hända oss faktiskt nu har hänt...

Helst skulle jag vilja skrika ut det i megafon

-Jag är GRAAAVIIIIIID

 

Köpa babykläder och annat, men det är ju som sagt lite tidigt, men sådan är ju också jag, vill att allt kanske ska hända på en gång, jag vill GO CRASY i denna lulliga/ulliga/mjuka baby värld...

 

Hur kände ni själv det när ni väntade ert första barn?

 

 

Maria